.............................................................................. 314.4.1Inledning ....................................................................................................................................... 31III4.4.24.4.2.14.4.2.24.4.2.34.4.34.4.3.14.4.3.24.55Avgöranden som talar för regeln.................................................................................................. 31NJA 2015 s 1040 och efterkommande avgöranden ................................................................................. 31NJA 2021 s 709 och tidigare avgöranden ................................................................................................ 35NJA 1966 s 97.......................................................................................................................................... 39Avgöranden som talar emot regeln .............................................................................................. 40NJA 1993 s 529 och tidigare inskrivningsmål ......................................................................................... 40NJA 2009 s 570........................................................................................................................................ 424.4.4Sammanvägd bedömning .............................................................................................................. 42SAMMANFATTANDE SLUTSATSER OCH ALLM�N DISKUSSION .................................................................. 444.5.1Allmänt.......................................................................................................................................... 444.5.2Diskussion om den kontraktsrättsliga lösningen .......................................................................... 45EVENTUELLA UNDANTAG .................................................................................................................. 485.15.25.3INLEDNING ........

lseförbud.391) Generella överlåtelseförbud:40 är sådana villkor som enbart anger att en part inteäger att överlåta en viss rättighet för viss tid;2) Samtyckesförbehåll: 41 är sådana villkor som föreskriver att en part inte utan denandre partens samtycke äger att överlåta en viss rättighet;3) Hembudsförbehåll:42 är sådana villkor som föreskriver att en part inte utan attförst erbjuda någon eller en viss krets personer att förvärva en rättighet äger attöverlåta en viss rättighet; och4) Förbehåll om förvärvarens avtalsinträde: är sådana villkor som föreskriver atten part måste tillse att den tilltänkte förvärvaren först inträder i ett avtal för attsenare äga att överlåta en viss rättighet.3738Jfr NJA 2011 s 429; NJA 2017 s 289; NJA 2018 s 335.Se Sjöberg (2007) s 108 ff, 179 ff och 302; Gregow (2021) s 74 ff och 166 ff; Walin (2010) s 175ff.39 Jfr Arvidsson (2010) s 156 f.40 Jfr NJA 1966 s 97; NJA 2015 s 1040.41 Jfr NJA 1993 s 529. Egentligen är det inte någon större skillnad mellan ett generellt förbud ochsamtyckesförbehåll, eftersom parterna disponerar över avtalet och således alltid kan ändravillkoren. Samtyckesförbehållen kan måhända uppfattas som mindre inskränkande då de impliceraratt samtycke kommer att lämnas i vissa fall.42 Jfr NJA 2021 s 709. I sammanhanget kan det vara lämpligt att påpeka skillnaden mot option. Enoption konstrueras istället som en rätt för någon att förvärva egendom som ett slags svävandeanbud som väntar på accept medan ett hembudsförbehåll konstrueras som en skyldighet förägaren att lämna anbud.143.3Anledningar till att överlåtelseförbud uppställs3.3.1InledningSyftet med ett överlåtelseförbud är tämligen självklart; villkoret uppställs av en part föratt den vill kunna kontrollera ägarkretsen för en viss egendom. Anledningarna till att Askulle vilja kontrollera ägarkretsen varierar dock. Generellt se

och C. Enav frågorna i målet var huruvida överlåtelseförbudet i entreprenadavtalet innebaratt C inte hade bättre rätt.136137Se avsnitt 4.2 ovan.Jfr för det anförda NJA 2015 s 1040 p 12; justitierådet Håstads tillägg för egen del i NJA 2008 s733 (s 738 f); Munukka (2016) s 298.138 Notera för tydlighetens skull att referatrubriken använder beteckningarna A och Bannorlunda.39HD fastställde hovrättens domslut, vilken i sin tur hade fastställt rådhusrättensdomslut. I fråga om överlåtelseförbudet angav rådhusrätten kort: [B harvisserligen jämlikt bestämmelse i entreprenadkontraktet icke ägt att utan [A:smedgivande överlåta kontraktet annan person. Sagda bestämmelse kan dock ickebetaga [B rätten att på sätt som skett å annan person överlåta sin rätt tillbetalning enligt kontraktet. Rådhusrätten fann sedan att C hade bättre rätt till detdeponerade beloppet.4.4.3Avgöranden som talar emot regeln4.4.3.1NJA 1993 s 529 och tidigare inskrivningsmålI NJA 1993 s 529 avgjorde HD dels att ett överlåtelseförbud utgör ett pantsättningsförbud, dels att detta förbud hade verkan mot en senare förvärvare av panträtt i fastegendom.NJA 1993 s 529 handlade om sakrättslig verkan av ett överlåtelseförbud vid enbenefik överlåtelse av fast egendom. Bakgrunden var att fru A genom gåva hadeöverlåtit en fastighet till sina tre döttrar (hädanefter döttrarna B), med villkoret attfastigheten inom viss tid inte fick säljas utan makarna A:s samtycke. Döttrarna Bupplät sedan i två omgångar panträtt i fastigheten trots att överlåtelseförbudetfortfarande gällde, för vilka fastigheten sedermera blev utmätt. Fru A anförde isamband med detta besvär mot kronofogdens utmätningsbeslut och yrkade ihovrätten att dessa skulle upphävas med hänsyn till överlåtelseförbudet ochfrånvaro av samtycke från makarna A. Frågan i målet var således huruvidaöverlåtelseförbudet utgjorde

erlåtelseförbudet i entreprenadavtalet innebaratt C inte hade bättre rätt.136137Se avsnitt 4.2 ovan.Jfr för det anförda NJA 2015 s 1040 p 12; justitierådet Håstads tillägg för egen del i NJA 2008 s733 (s 738 f); Munukka (2016) s 298.138 Notera för tydlighetens skull att referatrubriken använder beteckningarna A och Bannorlunda.39HD fastställde hovrättens domslut, vilken i sin tur hade fastställt rådhusrättensdomslut. I fråga om överlåtelseförbudet angav rådhusrätten kort: [B harvisserligen jämlikt bestämmelse i entreprenadkontraktet icke ägt att utan [A:smedgivande överlåta kontraktet annan person. Sagda bestämmelse kan dock ickebetaga [B rätten att på sätt som skett å annan person överlåta sin rätt tillbetalning enligt kontraktet. Rådhusrätten fann sedan att C hade bättre rätt till detdeponerade beloppet.4.4.3Avgöranden som talar emot regeln4.4.3.1NJA 1993 s 529 och tidigare inskrivningsmålI NJA 1993 s 529 avgjorde HD dels att ett överlåtelseförbud utgör ett pantsättningsförbud, dels att detta förbud hade verkan mot en senare förvärvare av panträtt i fastegendom.NJA 1993 s 529 handlade om sakrättslig verkan av ett överlåtelseförbud vid enbenefik överlåtelse av fast egendom. Bakgrunden var att fru A genom gåva hadeöverlåtit en fastighet till sina tre döttrar (hädanefter döttrarna B), med villkoret attfastigheten inom viss tid inte fick säljas utan makarna A:s samtycke. Döttrarna Bupplät sedan i två omgångar panträtt i fastigheten trots att överlåtelseförbudetfortfarande gällde, för vilka fastigheten sedermera blev utmätt. Fru A anförde isamband med detta besvär mot kronofogdens utmätningsbeslut och yrkade ihovrätten att dessa skulle upphävas med hänsyn till överlåtelseförbudet ochfrånvaro av samtycke från makarna A. Frågan i målet var således huruvidaöverlåtelseförbudet utgjorde ett hinder mot pantsättning och hade verkan mot

g för egen del i NJA 2008 s733 (s 738 f); Munukka (2016) s 298.138 Notera för tydlighetens skull att referatrubriken använder beteckningarna A och Bannorlunda.39HD fastställde hovrättens domslut, vilken i sin tur hade fastställt rådhusrättensdomslut. I fråga om överlåtelseförbudet angav rådhusrätten kort: [B harvisserligen jämlikt bestämmelse i entreprenadkontraktet icke ägt att utan [A:smedgivande överlåta kontraktet annan person. Sagda bestämmelse kan dock ickebetaga [B rätten att på sätt som skett å annan person överlåta sin rätt tillbetalning enligt kontraktet. Rådhusrätten fann sedan att C hade bättre rätt till detdeponerade beloppet.4.4.3Avgöranden som talar emot regeln4.4.3.1NJA 1993 s 529 och tidigare inskrivningsmålI NJA 1993 s 529 avgjorde HD dels att ett överlåtelseförbud utgör ett pantsättningsförbud, dels att detta förbud hade verkan mot en senare förvärvare av panträtt i fastegendom.NJA 1993 s 529 handlade om sakrättslig verkan av ett överlåtelseförbud vid enbenefik överlåtelse av fast egendom. Bakgrunden var att fru A genom gåva hadeöverlåtit en fastighet till sina tre döttrar (hädanefter döttrarna B), med villkoret attfastigheten inom viss tid inte fick säljas utan makarna A:s samtycke. Döttrarna Bupplät sedan i två omgångar panträtt i fastigheten trots att överlåtelseförbudetfortfarande gällde, för vilka fastigheten sedermera blev utmätt. Fru A anförde isamband med detta besvär mot kronofogdens utmätningsbeslut och yrkade ihovrätten att dessa skulle upphävas med hänsyn till överlåtelseförbudet ochfrånvaro av samtycke från makarna A. Frågan i målet var således huruvidaöverlåtelseförbudet utgjorde ett hinder mot pantsättning och hade verkan motpanthavare C.HD slog fast att ett överlåtelseförbud får anses innefatta även ettpantsättningsförbud. Detta gäller som presumtion då annat inte uttryckligen harangivits eller

ut och yrkade ihovrätten att dessa skulle upphävas med hänsyn till överlåtelseförbudet ochfrånvaro av samtycke från makarna A. Frågan i målet var således huruvidaöverlåtelseförbudet utgjorde ett hinder mot pantsättning och hade verkan motpanthavare C.HD slog fast att ett överlåtelseförbud får anses innefatta även ettpantsättningsförbud. Detta gäller som presumtion då annat inte uttryckligen harangivits eller framgår av andra omständigheter. Motiveringen till denna ordningvar att en pantsättning riskerar att leda till att pantobjektet överlåts vilket är justvad överlåtelseförbudet ämnar förhindra. I målet saknades anledning att frångådenna presumtion varför ett pantsättningsförbud således förelåg. Vidare anfördeHD att eftersom svaranden, panthavare C, inte hade åberopat att samtycke hadelämnats för de ifrågavarande pantsättningarna, var dispositionerna ogiltiga.Utmätningsbeslutet upphävdes därför av domstolen.�ven om NJA 1993 s 529 de facto handlade om verkan mot en borgenär (panthavare C)är det fråga om en verkan mot en singularsuccessor inte förvärvare av äganderätt utanen förvärvare av panträtt.139 Särskilt HD:s motivering om varför överlåtelseförbud utgör139Strömgren Zackariasson (2021) s 299 f. När avgörandet diskuterades vid ett seminarium den1 april 2022 inom kursen sakrätt och materiell konkursrätt vid Uppsala universitet ställdedoktoranden Pär-Olof Persson frågan om avgörandet rörde borgenärsskydd eller omsättningsskydd.40pantsättningsförbud belyser prejudikatets betydelse i omsättningshänseende. Vidare harStrömgren och Zackariasson tagit avgörandet till stöd för att överlåtelseförbud harverkan mot ondtroende singularsuccessorer om förbudet uppställts i en benefiktransaktion.140Domskälen är tämligen sparsamt skrivna, antagligen till följd av panthavare C:sprocessföring. Det framgår nämligen endast att kärande, fru A, åberopade

C:sprocessföring. Det framgår nämligen endast att kärande, fru A, åberopade överlåtelseförbudet och att svarande, panthavare C, endast hade gjort en rättsinvändning avseendeinnebörden av överlåtelseförbudet. Givet att fru A hade åberopat att överlåtelseförbudetgällde mot panthavare C, vilket HD även fann vara fallet, ankom det på panthavare C attåberopa regler om godtrosförvärv. 141 Detta gjorde emellertid inte panthavare C, vilketkanske kan förklaras med att överlåtelseförbudet var inskrivet inskrivning uteslutergodtrosförvärv (18 kap 8 jordabalken). Med hänsyn till detta har nog inte frågan omsakrättslig verkan av överlåtelseförbud prövats uttömmande i det ifrågavarande målet.Det finns även andra avgöranden från HD från samma tid som kan vara intressanta isammanhanget. I ett antal inskrivningsmål förekommer nämligen uttalanden omsakrättslig verkan av överlåtelseförbud och betingelser. Det bör dock noteras att HD iNJA 1993 s 529 inte har hänvisat till dessa.NJA 1981 s 897, Hembudsanteckningen i fastighetsboken, handlade omhuruvida det var möjligt att inteckna en hembudsklausul i fastighetsboken. HDuttalade här att ett överlåtelseförbud i princip är giltigt mot tredjeman vid gåva avfast egendom, och att en hembudsklausul är mindre inskränkande varför det intebör behandlas strängare. Därför kunde hembudsklausulen skrivas in.NJA 1990 s 18 handlade om verkan av en hembudsklausul upptagen somvillkor vid arvskifte i bodelnings- och arvskifteshandlingen. Inskrivningsmyndigheten nekade inskrivning av hembudsklausulen vilket tvisten handladeom. HD uttalade att eftersom förköpsrätten kunde uppnås genom gåva av fastegendom, så bör detsamma gälla vid bodelning och arvskifte.I NJA 1993 s 468 fann HD att ett överlåtelseförbud inte hade verkan motköparens borgenärer vid överlåtelse av fast egendom. I sammanhanget uttaladeHD följande: Har överlåtelseförbudet, såsom i de

udsklausulen vilket tvisten handladeom. HD uttalade att eftersom förköpsrätten kunde uppnås genom gåva av fastegendom, så bör detsamma gälla vid bodelning och arvskifte.I NJA 1993 s 468 fann HD att ett överlåtelseförbud inte hade verkan motköparens borgenärer vid överlåtelse av fast egendom. I sammanhanget uttaladeHD följande: Har överlåtelseförbudet, såsom i det aktuella fallet, enligt 20 kapEn student svarade omsättningsskydd varvid jag replikerade att kärande i målet var en panthavareoch således borgenär varför avgörandet avser borgenärsskydd. Persson lade då huvudet på sned,såg på mig och sade kort: Nja, nog drar det åt omsättningsskydd. Hade jag varit mer snabbtänkthade jag svarat: april, april. (Jfr Jensen (2020) s 113).140 Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 255 f.141 Jfr Ekelöf m fl (V) s 2932.4114 JB antecknats i fastighetsboken, får det vidare anses vara bindande för en nyägare av fastigheten.Ses NJA 1993 s 529 i ljuset av dessa inskrivningsmål, framstår det som att HD:suppfattning vid den tiden var att överlåtelseförbud uppställda vid benefika transaktionerhar sakrättslig verkan. Utfallet i NJA 1993 s 529 vittnar även om denna uppfattning.Sammanfattningsvis utgör HD:s fåordiga domskäl tillsammans med processföringenav panthavare C anledningar till att vara försiktig med att dra slutsatser från NJA 1993 s529. Avgörandet kan emellertid ses i ljuset av tidigare inskrivningsmål. Enligt minmening kan då inte annat konstateras än att HD:s ståndpunkt var att överlåtelseförbuduppställa vid gåva av fast egendom har sakrättslig verkan.4.4.3.2NJA 2009 s 570Utöver de ovan refererade och analyserade rättsfallen förekommer det ett annat mål somhar tillmätts viss betydelse i doktrin vad gäller sakrättslig verkan av överlåtelseförbud.NJA 2009 s 570 handlade om huruvida en upplåten partiell nyttjanderätt i fastegendom stod sig mot en senare förvärvare a

ett överlåtelseförbud inte hade verkan motköparens borgenärer vid överlåtelse av fast egendom. I sammanhanget uttaladeHD följande: Har överlåtelseförbudet, såsom i det aktuella fallet, enligt 20 kapEn student svarade omsättningsskydd varvid jag replikerade att kärande i målet var en panthavareoch således borgenär varför avgörandet avser borgenärsskydd. Persson lade då huvudet på sned,såg på mig och sade kort: Nja, nog drar det åt omsättningsskydd. Hade jag varit mer snabbtänkthade jag svarat: april, april. (Jfr Jensen (2020) s 113).140 Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 255 f.141 Jfr Ekelöf m fl (V) s 2932.4114 JB antecknats i fastighetsboken, får det vidare anses vara bindande för en nyägare av fastigheten.Ses NJA 1993 s 529 i ljuset av dessa inskrivningsmål, framstår det som att HD:suppfattning vid den tiden var att överlåtelseförbud uppställda vid benefika transaktionerhar sakrättslig verkan. Utfallet i NJA 1993 s 529 vittnar även om denna uppfattning.Sammanfattningsvis utgör HD:s fåordiga domskäl tillsammans med processföringenav panthavare C anledningar till att vara försiktig med att dra slutsatser från NJA 1993 s529. Avgörandet kan emellertid ses i ljuset av tidigare inskrivningsmål. Enligt minmening kan då inte annat konstateras än att HD:s ståndpunkt var att överlåtelseförbuduppställa vid gåva av fast egendom har sakrättslig verkan.4.4.3.2NJA 2009 s 570Utöver de ovan refererade och analyserade rättsfallen förekommer det ett annat mål somhar tillmätts viss betydelse i doktrin vad gäller sakrättslig verkan av överlåtelseförbud.NJA 2009 s 570 handlade om huruvida en upplåten partiell nyttjanderätt i fastegendom stod sig mot en senare förvärvare av fastigheten sedan nyttjanderättenöverlåtits. HD konstaterade att nyttjanderätter av det slag det var fråga om i måletvar fritt överlåtbara och gjorde i sammanhanget följande uttalande: Enfast

tighetsägare som vill behålla inflytande över valet av nyttjanderättshavare kanförbehålla sig en samtyckesrätt när han upplåter nyttjanderätten.Munukka anför att uttalandet tyder på att HD menat att fastighetsägaren kunnatbegränsa överlåtbarheten. 142 Enligt min mening är detta knappast en klar slutsats. HD:suttalande kan istället tolkas som att kontraktsrättsliga konstruktioner kan användas föratt ge fastighetsägaren inflytande i frågan. Med hänsyn till denna oklarhet lämnas dettaavgörande utan avseende i den fortsatta framställningen.4.4.4Sammanvägd bedömningSammantaget finns det enligt min mening åtta rättsfall som talar för regeln om attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kanförekomma. Dessa är NJA 2015 s 1040, NJA 2016 s 51, NJA 2016 s 288, NJA 2017 s289, NJA 2017 s 550, NJA 2018 s 335, NJA 2021 s 622 och NJA 2021 s 709. Emot142Munukka (2016) s 303.42regeln talar möjligen NJA 1993 s 529 och inskrivningsmålen NJA 1981 s 897, NJA1990 s 18 samt NJA 1993 s 468.Redan skillnaden i antal avgöranden talar för regeln. Därtill har HD i NJA 2017 s289 och NJA 2021 s 709 framhållit att inskrivningsrättsliga mål saknar betydelse förmateriell sakrätt.143 Till skillnad från de andra fastighetsrättsliga avgörandena NJA 2017s 289 och NJA 2021 s 709, saknas det vidare principiella uttalanden om sakrättsligverkan av överlåtelseförbud i NJA 1993 s 529. Sammantaget är det därför minuppfattning att regeln är att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar verkan mot nyaförvärvare men att undantag kan förekomma. Denna slutsats ligger i linje med vadKarlgren argumenterade för i sitt tillägg i NJA 1949 s 645 samt anslutande ståndpunkteri doktrin.144 Slutsatsen ligger även i linje med uppfattningarna i doktrin beträffandeinnebörden av den praxis som har utvecklats sedan NJA 2015 s 1040.Persson menar att tidigare uppfattningar om att C:s fång skulle v

Med hänsyn till denna oklarhet lämnas dettaavgörande utan avseende i den fortsatta framställningen.4.4.4Sammanvägd bedömningSammantaget finns det enligt min mening åtta rättsfall som talar för regeln om attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kanförekomma. Dessa är NJA 2015 s 1040, NJA 2016 s 51, NJA 2016 s 288, NJA 2017 s289, NJA 2017 s 550, NJA 2018 s 335, NJA 2021 s 622 och NJA 2021 s 709. Emot142Munukka (2016) s 303.42regeln talar möjligen NJA 1993 s 529 och inskrivningsmålen NJA 1981 s 897, NJA1990 s 18 samt NJA 1993 s 468.Redan skillnaden i antal avgöranden talar för regeln. Därtill har HD i NJA 2017 s289 och NJA 2021 s 709 framhållit att inskrivningsrättsliga mål saknar betydelse förmateriell sakrätt.143 Till skillnad från de andra fastighetsrättsliga avgörandena NJA 2017s 289 och NJA 2021 s 709, saknas det vidare principiella uttalanden om sakrättsligverkan av överlåtelseförbud i NJA 1993 s 529. Sammantaget är det därför minuppfattning att regeln är att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar verkan mot nyaförvärvare men att undantag kan förekomma. Denna slutsats ligger i linje med vadKarlgren argumenterade för i sitt tillägg i NJA 1949 s 645 samt anslutande ståndpunkteri doktrin.144 Slutsatsen ligger även i linje med uppfattningarna i doktrin beträffandeinnebörden av den praxis som har utvecklats sedan NJA 2015 s 1040.Persson menar att tidigare uppfattningar om att C:s fång skulle vara ogiltigt vidond tro är överspelade.145 Munukka menar att HD:s besked är entydigt på punktenatt förfogandeinskränkningar saknar verkan mot en ny förvärvare oavsett ondtro.146 Strömgren och Zackariasson menar att rättsläget är osäkert beträffande fastegendom; de anför att NJA 1993 s 529 talar för att överlåtelseförbud har verkanmot en ny förvärvare, men NJA 2017 s 289 talar emot.147 Lindskog anför att NJA2017 s 289 utgör ett starkt stöd f�

andra fastighetsrättsliga avgörandena NJA 2017s 289 och NJA 2021 s 709, saknas det vidare principiella uttalanden om sakrättsligverkan av överlåtelseförbud i NJA 1993 s 529. Sammantaget är det därför minuppfattning att regeln är att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar verkan mot nyaförvärvare men att undantag kan förekomma. Denna slutsats ligger i linje med vadKarlgren argumenterade för i sitt tillägg i NJA 1949 s 645 samt anslutande ståndpunkteri doktrin.144 Slutsatsen ligger även i linje med uppfattningarna i doktrin beträffandeinnebörden av den praxis som har utvecklats sedan NJA 2015 s 1040.Persson menar att tidigare uppfattningar om att C:s fång skulle vara ogiltigt vidond tro är överspelade.145 Munukka menar att HD:s besked är entydigt på punktenatt förfogandeinskränkningar saknar verkan mot en ny förvärvare oavsett ondtro.146 Strömgren och Zackariasson menar att rättsläget är osäkert beträffande fastegendom; de anför att NJA 1993 s 529 talar för att överlåtelseförbud har verkanmot en ny förvärvare, men NJA 2017 s 289 talar emot.147 Lindskog anför att NJA2017 s 289 utgör ett starkt stöd för att betingelser i regel saknar verkan iomsättningshänseende.148Beträffande betydelsen av NJA 1993 s 529 i relation till senare rättspraxis är det enligtmin mening lämpligt att undersöka om prejudikatet kan utgöra ett undantag inom ramenför regeln om sakrättslig verkan. Detta återkommer jag till i nästa kapitel.143144145146147148NJA 2017 s 289 p 11; NJA 2021 s 709 p 9.Jfr avsnitt 4.2 ovan.Persson (2019) s 20 f och 27.Munukka (2017/18) s 777 f.Strömgren Zackariasson (2021) s 259.Lindskog (2019) vid 5.3.3 not 150.434.5Sammanfattande slutsatser och allmän diskussion4.5.1AllmäntSyftet med detta kapitel är att svara på uppsatsens första frågeställning: vad gäller iallmänhet vid den tredjemanskonflikt som uppkommer vid singularsuccession avrättigheter som omfattas av

spunkt saknar verkan mot nyaförvärvare men att undantag kan förekomma. Denna slutsats ligger i linje med vadKarlgren argumenterade för i sitt tillägg i NJA 1949 s 645 samt anslutande ståndpunkteri doktrin.144 Slutsatsen ligger även i linje med uppfattningarna i doktrin beträffandeinnebörden av den praxis som har utvecklats sedan NJA 2015 s 1040.Persson menar att tidigare uppfattningar om att C:s fång skulle vara ogiltigt vidond tro är överspelade.145 Munukka menar att HD:s besked är entydigt på punktenatt förfogandeinskränkningar saknar verkan mot en ny förvärvare oavsett ondtro.146 Strömgren och Zackariasson menar att rättsläget är osäkert beträffande fastegendom; de anför att NJA 1993 s 529 talar för att överlåtelseförbud har verkanmot en ny förvärvare, men NJA 2017 s 289 talar emot.147 Lindskog anför att NJA2017 s 289 utgör ett starkt stöd för att betingelser i regel saknar verkan iomsättningshänseende.148Beträffande betydelsen av NJA 1993 s 529 i relation till senare rättspraxis är det enligtmin mening lämpligt att undersöka om prejudikatet kan utgöra ett undantag inom ramenför regeln om sakrättslig verkan. Detta återkommer jag till i nästa kapitel.143144145146147148NJA 2017 s 289 p 11; NJA 2021 s 709 p 9.Jfr avsnitt 4.2 ovan.Persson (2019) s 20 f och 27.Munukka (2017/18) s 777 f.Strömgren Zackariasson (2021) s 259.Lindskog (2019) vid 5.3.3 not 150.434.5Sammanfattande slutsatser och allmän diskussion4.5.1AllmäntSyftet med detta kapitel är att svara på uppsatsens första frågeställning: vad gäller iallmänhet vid den tredjemanskonflikt som uppkommer vid singularsuccession avrättigheter som omfattas av överlåtelseförbud Sammanfattningsvis kan följande sägas.Rättsläget har varit föremål för debatt i doktrin och är fortsatt föremål för diskussion.Där kan tre ståndpunkter urskiljas. Den ena är att betingelser som utgångspunkt saknarsakrättslig verkan, den a

ransaktioner och vid kollusion.Lagstiftaren har i viss mån beaktat överlåtelseförbud vid utformningen avomsättningsskyddet. Vid skuldebrevslagens tillkomst har överlåtelseförbud intebeaktats. I förarbetena till jordabalken och godtrosförvärvslagen framgår det däremot attdetfinnsutrymmeatttillämpagodtrosförvärvsreglernaisituationermedöverlåtelseförbud. Stödet för en sådan ordning tycks vara starkare beträffandejordabalken än godtrosförvärvslagen. Vad gäller den senare lagen har frågan omtillämpning överlämnas till rättstillämparen. Hur har då HD hanterat överlåtelseförbudDet kan konstateras att HD i flertalet av senare tids avgöranden har etablerat en regelenligt vilken överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan. Dennautgångspunkt är av allt att döma densamma som den Karlgren argumenterade för i sitttillägg i NJA 1949 s 645 och ordningen har vidare ett förhållandevis starkt stöd idoktrin. NJA 1993 s 529 samt ett antal inskrivningsmål talar förvisso möjligen i enannan riktning, men mot bakgrund av senare praxis och uppfattningen i doktrin utgördessa rättsfall inte en sådan avvikelse att det är motiverat att beskriva rättsläget på ettannat sätt. Sammantaget torde rättsläget alltså vara sådant att överlåtelseförbud somutgångspunkt saknar sakrättslig verkan.HD har emellertid lämnat utrymme för undantag. Regeln är alltså attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan, men att undantag kanförekomma. Undantaget har inte utvecklats särskilt mycket sedan dess att HD i NJA2015 s 1040 först uppställde regeln om sakrättslig verkan. Omfattningen av undantagetär således fortfarande oklar. Därför kommer undantaget vara föremål för ingåendeanalys i nästa kapitel.44En intressant fråga som hittills inte har undersökts närmre är hur NJA 1993 s 529 skaförstås i ljuset av rättsläget som har utvecklats genom NJA 2015 s 1040

949 s 645 och ordningen har vidare ett förhållandevis starkt stöd idoktrin. NJA 1993 s 529 samt ett antal inskrivningsmål talar förvisso möjligen i enannan riktning, men mot bakgrund av senare praxis och uppfattningen i doktrin utgördessa rättsfall inte en sådan avvikelse att det är motiverat att beskriva rättsläget på ettannat sätt. Sammantaget torde rättsläget alltså vara sådant att överlåtelseförbud somutgångspunkt saknar sakrättslig verkan.HD har emellertid lämnat utrymme för undantag. Regeln är alltså attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan, men att undantag kanförekomma. Undantaget har inte utvecklats särskilt mycket sedan dess att HD i NJA2015 s 1040 först uppställde regeln om sakrättslig verkan. Omfattningen av undantagetär således fortfarande oklar. Därför kommer undantaget vara föremål för ingåendeanalys i nästa kapitel.44En intressant fråga som hittills inte har undersökts närmre är hur NJA 1993 s 529 skaförstås i ljuset av rättsläget som har utvecklats genom NJA 2015 s 1040 ochefterkommande mål fram till avgörandet i NJA 2021 s 709. Denna fråga hänger enligtmin mening samman med en undersökning av det undantag för sakrättslig verkan somHD har lämnat utrymme för. Därför behandlas frågan i nästa kapitel.Regeln att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan tycks iallmänhet vara motiverad av dels omsättningsintresset hur detta intresse tillgodosesmärks som tydligas i resonemanget i NJA 2021 s 709 dels av att A:s eventuella rätt tillskadestånd är ett tillräckligt skydd.149 Alltså har HD motiverat ordningen med argumentom systematik och ekonomisk effektivitet. Såvitt jag kan se har HD inte överhuvudtagetbemött eller fört argument om skyddsvärde. 150Istället för sakrättsligt skydd har alltså HD hänvisat A till kontraktsrättsliga lösningaroch därmed till att kräva skadestånd. Så som kommer att anges i det

verkan.162Utöver vad som hittills har nämnts råder det stor oklarhet beträffande eventuellaundantag från utgångspunkten om att överlåtelseförbud saknar sakrättslig verkan. AttHD inte har utvecklat vilka undantag som kan tänkas förekomma innebär dock inte attdet rör sig om ett slags tomt undantag. Det kan nog inte krävas att HD vid tillämpningav en huvudregel i ett fall även ska utveckla samtliga tänkbara undantag. 163 Därmedär den brännande frågan vilka undantag som kan tänkas.5.3�verlåtelseförbud vid benefika transaktioner5.3.1InledningEn särskild fråga som har diskuterats i doktrin är huruvida det har betydelse ifalltransaktionerna där överlåtelseförbud förekommer är benefika. Som har framgått ovanförekommer det även uttalanden i inskrivningsrättliga avgöranden av innebörden attöverlåtelseförbud har sakrättslig verkan i den mån de uppställs vid benefika överlåtelser.I samma riktning talar avgörandet i NJA 1993 s 529.164 Frågan är således om undantagfrån utgångspunkten finns för överlåtelseförbud vid benefika transaktioner.5.3.2En jämförelse med borgenärsskyddetVad gäller överlåtelseförbud är det klarlagt att sådana villkor gäller mot förvärvarensborgenärer i de fall förvärvaren har gjort ett benefikt förvärv. 165 Det motsatta gäller då160161162163NJA 2017 s 289 p 8; NJA 2021 s 709 p 8.NJA 2021 s 622 p 22.NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709 p 14.Jfr för det anförda Lindskog (2018) s 168 not 521. Sådana krav uppställs endast på tenterandestudenter.164 Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.165 Se 5 kap 5 utsökningsbalk (1986:774). Se vidare NJA 1986 s 16; NJA 1991 s 376; NJA 2010 s390. Jfr Forssell (1976) s 180; Hessler (1973) s 464466; Håstad (2000) s 449 f.49förbehållet upptas vid en onerös transaktion.166 Ordningen motiveras av att det inte ärskadligt för borgenärer att gäldenärens gåvor inte ingår i ett exekutionsunderlag in

niversalsuccession gäller att förvärvaren övertar samtliga rättigheter ochskyldigheter som följer med den överlåtna förmögenhetsmassan därmed ocksåavtalade förfogandeinskränkningar. 173 Det finns vidare ett visst stöd i doktrin för attbehandla gåvor lika som universalsuccession i detta hänseende. 174 I dessa fall är fråganom fortlevnad av överlåtelseförbud bör tillerkännas. I de fall där både transaktionernamellan A och B och B och C är gåvor finns det möjligen större anledning att behandlasituationerna likadant som vid universalsuccession. 175 Därtill tillkommer intresset av attrespektera den ursprunglige givarens vilja. Så som konstaterades tidigare har dockfrågan om förekomsten av fortlevnad besvarats nekande av HD genom NJA 2017 s 289och NJA 2021 s 709.1765.3.4Sammanvägd analys5.3.4.1AllmäntBetydelsen av benefika transaktioner har bedömts av HD. Tre avgöranden är av intresseför frågan om ett undantag kan föreligga: NJA 1993 s 529, NJA 2017 s 289 och NJA2021 s 709. Avgörandena är emellertid åtminstone prima facie motstridiga. 1993 årsavgörande talar för sakrättslig verkan vid benefika transaktioner, medan 2017 och 2021års rättsfall talar emot. Frågan är därmed hur dessa till synes konflikterande avgörandenska förstås.172173Jfr Hessler (1952) s 5 ff; Hemström Giertz (2014) s 123 ff.Hessler (1973) s 458; Rodhe (1985) s 625; Roos (1969) s 325; Tiberg Lennhammer (1995) s29; Teleman (2015/16) s 840 f. Jfr justitieråden Runessons och Reimers skiljaktiga mening i NJA2021 s 709 (s 719 ff).174 Teleman (2015/16) s 840 ff. Se beträffande andelar i samägd egendom och överlåtelseförbuduppställda vid gåva Gregow (2021) s 205. Gregow verkar mena att detsamma bör gälla för gåvoroch testamente.175 Jfr NJA 2021 s 709 p 16; Teleman (2015/16) s 840 ff.176 Se avsnitt 4.4.2.2 ovan.51I sammanhanget kan det även nämnas att Hovrätten för nedre Norrland nyligen haravgjor

ig verkan vid benefika transaktioner, medan 2017 och 2021års rättsfall talar emot. Frågan är därmed hur dessa till synes konflikterande avgörandenska förstås.172173Jfr Hessler (1952) s 5 ff; Hemström Giertz (2014) s 123 ff.Hessler (1973) s 458; Rodhe (1985) s 625; Roos (1969) s 325; Tiberg Lennhammer (1995) s29; Teleman (2015/16) s 840 f. Jfr justitieråden Runessons och Reimers skiljaktiga mening i NJA2021 s 709 (s 719 ff).174 Teleman (2015/16) s 840 ff. Se beträffande andelar i samägd egendom och överlåtelseförbuduppställda vid gåva Gregow (2021) s 205. Gregow verkar mena att detsamma bör gälla för gåvoroch testamente.175 Jfr NJA 2021 s 709 p 16; Teleman (2015/16) s 840 ff.176 Se avsnitt 4.4.2.2 ovan.51I sammanhanget kan det även nämnas att Hovrätten för nedre Norrland nyligen haravgjort ett mål där frågan var huruvida ett överlåtelseförbud medförde att enpantsättning var ogiltig. 177 Hovrättens avgörande ligger i linje med NJA 1993 s 529 ochär, mig veterligen, första gången som en domstol har tillämpat godtrosförvärvsreglerna ijordabalken i en situation med överlåtelseförbud.Bakgrunden till hovrättens mål var att A genom gåvobrev hade överlåtit enfastighet till sin dotter B. I gåvobrevet upptogs ett hembudsförbehåll till förmånför X. B pantförskrev sedan fastigheten till C utan A:s samtycke. Sedan C fåttansökan om att verkställa panten beviljad anförde X besvär och förde talan idomstol. Den centrala frågan var då huruvida C:s pantförvärv var giltigt.Hovrätten fann att det var fråga om en gåva samt att hembudsförbehållet ifråga förvisso utgjorde ett hinder mot pantsättning.178 Till stöd för detta togdomstolen upp NJA 1993 s 529 och att det i det nu aktuella målet saknadessamtycke till pantsättning. Hovrätten tillämpade emellertid godtrosförvärvsreglerna i 18 kap jordabalken och fann därvid att C:s pantförvärv var giltigt. Isammanhanget kan det noteras att he

1I sammanhanget kan det även nämnas att Hovrätten för nedre Norrland nyligen haravgjort ett mål där frågan var huruvida ett överlåtelseförbud medförde att enpantsättning var ogiltig. 177 Hovrättens avgörande ligger i linje med NJA 1993 s 529 ochär, mig veterligen, första gången som en domstol har tillämpat godtrosförvärvsreglerna ijordabalken i en situation med överlåtelseförbud.Bakgrunden till hovrättens mål var att A genom gåvobrev hade överlåtit enfastighet till sin dotter B. I gåvobrevet upptogs ett hembudsförbehåll till förmånför X. B pantförskrev sedan fastigheten till C utan A:s samtycke. Sedan C fåttansökan om att verkställa panten beviljad anförde X besvär och förde talan idomstol. Den centrala frågan var då huruvida C:s pantförvärv var giltigt.Hovrätten fann att det var fråga om en gåva samt att hembudsförbehållet ifråga förvisso utgjorde ett hinder mot pantsättning.178 Till stöd för detta togdomstolen upp NJA 1993 s 529 och att det i det nu aktuella målet saknadessamtycke till pantsättning. Hovrätten tillämpade emellertid godtrosförvärvsreglerna i 18 kap jordabalken och fann därvid att C:s pantförvärv var giltigt. Isammanhanget kan det noteras att hembudsförbehållet inte var inskrivet samt attX inte hade lagt fram någon bevisning beträffande C:s onda tro.5.3.4.2TolkningsalternativDet finns olika tolkningsalternativ av rättsläget givet ifrågavarande rättspraxis. Dessaberor på utgångspunkten vid tolkningen. En utgångspunkt för analysen kan vara lexposterior. Sett ur detta perspektiv kanske NJA 1993 s 529 saknar relevans med hänsyntill nyare avgöranden. I sammanhanget kan det frågas vilken betydelse det har att 1993års avgörande inte nämns av HD i dessa senare fall. Att avgörandet inte nämns kantolkas som att det rör sig om ett specialfall; ett sådant undantag som HD har lämnatutrymme för. Häremot talar förvisso att HD inte uttryckligen inkluderar avgör

C utan A:s samtycke. Sedan C fåttansökan om att verkställa panten beviljad anförde X besvär och förde talan idomstol. Den centrala frågan var då huruvida C:s pantförvärv var giltigt.Hovrätten fann att det var fråga om en gåva samt att hembudsförbehållet ifråga förvisso utgjorde ett hinder mot pantsättning.178 Till stöd för detta togdomstolen upp NJA 1993 s 529 och att det i det nu aktuella målet saknadessamtycke till pantsättning. Hovrätten tillämpade emellertid godtrosförvärvsreglerna i 18 kap jordabalken och fann därvid att C:s pantförvärv var giltigt. Isammanhanget kan det noteras att hembudsförbehållet inte var inskrivet samt attX inte hade lagt fram någon bevisning beträffande C:s onda tro.5.3.4.2TolkningsalternativDet finns olika tolkningsalternativ av rättsläget givet ifrågavarande rättspraxis. Dessaberor på utgångspunkten vid tolkningen. En utgångspunkt för analysen kan vara lexposterior. Sett ur detta perspektiv kanske NJA 1993 s 529 saknar relevans med hänsyntill nyare avgöranden. I sammanhanget kan det frågas vilken betydelse det har att 1993års avgörande inte nämns av HD i dessa senare fall. Att avgörandet inte nämns kantolkas som att det rör sig om ett specialfall; ett sådant undantag som HD har lämnatutrymme för. Häremot talar förvisso att HD inte uttryckligen inkluderar avgörandet somexempel på undantag.Ett annat sätt att tolka avgörandena så att en konflikt inte uppstår är utifrån ett lexspecialis-perspektiv. Samtliga avgöranden, NJA 1993 s 529, NJA 2017 s 289 och NJA2021 s 709, handlade villkor inskrivna i fastighetsregistret. 1993 års fall handlade omverkan mot en panthavare, 2017 års fall handlade om verkan mot en senare köpare, och2021 års fall om verkan mot en ny senare gåvotagare. Så som tidigare har påpekats177178Hovrätten för nedre Norrlands dom av den 25 oktober 2022 i mål T 1168-21.Emellertid anförde hovrätten att det inte utgör ett överlåtelse

vid att C:s pantförvärv var giltigt. Isammanhanget kan det noteras att hembudsförbehållet inte var inskrivet samt attX inte hade lagt fram någon bevisning beträffande C:s onda tro.5.3.4.2TolkningsalternativDet finns olika tolkningsalternativ av rättsläget givet ifrågavarande rättspraxis. Dessaberor på utgångspunkten vid tolkningen. En utgångspunkt för analysen kan vara lexposterior. Sett ur detta perspektiv kanske NJA 1993 s 529 saknar relevans med hänsyntill nyare avgöranden. I sammanhanget kan det frågas vilken betydelse det har att 1993års avgörande inte nämns av HD i dessa senare fall. Att avgörandet inte nämns kantolkas som att det rör sig om ett specialfall; ett sådant undantag som HD har lämnatutrymme för. Häremot talar förvisso att HD inte uttryckligen inkluderar avgörandet somexempel på undantag.Ett annat sätt att tolka avgörandena så att en konflikt inte uppstår är utifrån ett lexspecialis-perspektiv. Samtliga avgöranden, NJA 1993 s 529, NJA 2017 s 289 och NJA2021 s 709, handlade villkor inskrivna i fastighetsregistret. 1993 års fall handlade omverkan mot en panthavare, 2017 års fall handlade om verkan mot en senare köpare, och2021 års fall om verkan mot en ny senare gåvotagare. Så som tidigare har påpekats177178Hovrätten för nedre Norrlands dom av den 25 oktober 2022 i mål T 1168-21.Emellertid anförde hovrätten att det inte utgör ett överlåtelseförbud. Hovrätten menade istället attett hembudsförbehåll är att likställa med ett överlåtelseförbud.52saknas det emellertid anledning att behandla en panthavare annorlunda än en senareförvärvare av äganderätt. 179 I båda fallen rör det sig om en disposition varigenom Cförväntas inneha rätten att omsätta egendomen och således överlåta densamma. I doktrinbeträffande betydelsen av betingelser för säkerhetsrätter hänvisas det ävenhuvudsakligen till vad som gäller för betingelser i allmänhet. 180Ett annat sätt a

n.186 Sammanfattningsvis talar detta för attogiltighet och fortlevnad bör behandlas olika.Avslutningsvis ska det nämnas att HD i NJA 2017 s 289 och NJA 2021 s 709 uttalaratt avgörandena om inskrivning inte har lagts till grund för slutsatser om sakrättsligverkan. Därmed torde betydelsen av de inskrivningsrättsliga avgörandena, vari HDuttalat att sakrättslig verkan kan förekomma vid benefika transaktioner, vara ringa isakrättsligt hänseende.5.3.5Diskussion om rättsläget5.3.5.1AllmäntMin övergripande slutsats är att rättsläget fortfarande är oklart. För egen del lutar jag åttolkningsalternativet varvid ogiltighet och fortlevnad behandlas olika. Det finns tre skältill detta. För det första eftersom stödet i doktrin för sakrättslig verkan i form avogiltighet i den mån överlåtelseförbud uppställs vid gåvor är förhållandevis starkt ijämförelse med stödet för fortlevnad. För det andra eftersom det saknas tydligt stöd föratt NJA 1993 s 529 skulle vara överspelat. Av någon anledning tar HD upp uttalandenom sakrättslig verkan i några inskrivningsmål men inte 1993 års avgörande.Anledningen kanske var att uttalandena var generella i fråga om sakrättslig verkanmedan 1993 års avgörande handlade om ogiltighet. Det faktum att de skiljaktigaåberopade 1993 års fall antyder vidare att majoriteten i HD inte hade förbisett målet.Slutligen kan, för det tredje, HD:s resonemang i NJA 2021 s 709 kopplas direkt tillrättsföljden fortlevnad och den problematik som den skulle innebära.186NJA 2021 s 709 p 19.55Vidare ser jag inga övervägande systematiska skäl emot att behandla rättsföljdernaolika. Så som tidigare nämndes synes dessutom de flesta i doktrin förbise fortlevnad avöverlåtelseförbud och istället enbart tala om ogiltighet.187Slutsatsen att ogiltighet och fortlevnad behandlas olika har dock terminologiskakonsekvenser; termen sakrättsligt skydd kan i generell bemärkelse vara opassan

uttalanden görkanske att stödet för att överlåtelseförbud kan medföra ogiltighet är särskilt starkbeträffande fast egendom.189 Emellertid har sakrättslig verkan av överlåtelseförbud vidbenefika transaktioner i doktrin behandlats som en allmän regel (eller snarareundantag).190Håstad anför att ogiltighet kan förekomma vid gåvor av lös egendom.191 Vidareanför Lindskog att ogiltighet kan förekomma när skuldebrev består av en gåva187188189190191Se avsnitt 2.4 ovan.NJA 2021 s 709 p 7.Se avsnitt 4.3.3 ovan.Se Forssell (1976) s 180; Hessler (1973) s 464466.Håstad (2000) s 450 f.56från A till B och vid borgen samt tredjemanspant då dispositionerna ärbenefika. 192I förarbetena till godtrosförvärvslagen har det vidare lämnats en öppning för att tillämpabestämmelserna för situationer med överlåtelseförbud uppställda vid benefikatransaktioner.193 Det framstår därför snarare som att HD i de fastighetsrättsligaavgörandena NJA 1993 s 529 och inskrivningsmålen har anslutit till en allmänuppfattning i doktrin, än att det föreligger ett särskilt undantag för fast egendom. Minuppfattning är därför att undantaget om att överlåtelseförbud uppställda vid benefikatransaktioner kan föranleda ogiltighet har en allmän tillämpning och därmed omfattarmer än det fastighetsrättsliga området.5.3.5.3Innebörden av undantagetGivet den ovan anförda slutsatsen är en annan fråga vad innebörden av det sakrättsligaskyddet är närmre bestämt om skyddet är absolut eller relativt.194 Svaret på dennavarierar beroende på tillämpliga godtrosförvärvsregler.Så som tidigare har nämnts finns det enligt förarbetena utrymme att tillämpa 18 kap1 och 2 jordabalken och godtrosförvärvslagen i de situationer där C har gjort ettförvärv i strid med ett överlåtelseförbud. I den mån överlåtelseförbud har sakrättsligverkan, vilket jag har funnit är fallet vid benefika transaktioner, tord

AB, 1995 (cit: Tiberg Lennhammer (1995))Ussing, H, Obligationsretten: almindelig del, 4 uppl, Vinding Kruse, A (red), 1961 (cit:Ussing (1961))Walin, G Herre, J, Lagen om skuldebrev m.m, 4:1 uppl, Norstedts Juridik AB, 2018(cit: Walin Herre (2018))Walin, G, Millqvist, G Persson, A.H, Panträtt, 4 uppl, Norstedts Juridik AB, 2022(cit: Walin m fl (2022))108Walin,G,Samäganderätt:enstudierörandesamäganderättsanspråkochsamäganderättslagen m.m, 1:2 uppl, Norstedts Juridik AB, 2010 (cit: Walin(2010))Weir, M, Pushing the Envelope of Proprietary Interests: The Nadir of the NumerusClausus Principle, Melbourne University law review, 2015, vol 39 (2), s651679 (cit: Weir (2015))Avgöranden från Högsta domstolenNJA 1915 s 194NJA 1924 s 329NJA 1925 s 80NJA 1932 s 341NJA 1939 s 592NJA 1940 s 297NJA 1949 s 645NJA 1966 s 97NJA 1974 s 376NJA 1981 s 897NJA 1989 s 696NJA 1990 s 18NJA 1990 s 110NJA 1993 s 188NJA 1993 s 468NJA 1993 s 529NJA 1998 s 135NJA 2003 s 303NJA 2005 s 608NJA 2007 s 455NJA 2008 s 733NJA 2009 s 182NJA 2009 s 291NJA 2009 s 570NJA 2011 s 429NJA 2015 s 512NJA 2015 s 899NJA 2015 s 1040NJA 2016 s 288NJA 2016 s 51NJA 2017 s 289NJA 2017 s 550NJA 2018 s 335NJA 2021 s 622NJA 2021 s 709Avgöranden från hovrätterHovrätten för nedre Norrlands dom av den 25 oktober 2022 i mål T 1168-21109